Archive for the ‘Mixology’ Category

Apple Pie Cocktail

fredag, april 1st, 2011

En äppelcocktail utan äpple? Allt för att slippa en Appletini eller? Jag läste att den här cocktailen har alla smakkomponenter som en äppelpaj har. Lite karamell, lite surt, lite fruktigt. Kanske? Någon annan förklaring verkar inte finnas.

Apple Pie Cocktail
1ozGyllene kubans rom
1ozItalian vermouth
2stänkes Grenadine
4stänkes Citronjuice
Skaka (fast jag rörde) och sila upp i ett kylt cocktailglas.
Saxat från Trader Vic's Bartender's Guide
Betyg: 4

Hur som helst, äppelpaj är ju gott och det är verkligen den här cocktailen också. Relativt enkel att sätta ihop och har en mild fin smak. Jag prövade med min favorit mixrom - Havana Club Añejo 3 años och en sjuårig, mörk Havana Club Añejo 7 años för den här cocktailen. Det ska nog vara mörk rom för att få lite fylligare smak men jag föredrar den ljusa. Nu är ju Añejo 3 años lagrad även den så den har ju lite rundare, fylligare smak än en "vanlig" ljus rom och det hjälper ju till.

En trevlig cocktail som ser sofistikerad ut och har ett feel-good-namn. Trevlig på alla sätt. Hemtrevligt som äppelpaj.

Detta är en del av mitt projekt att mixa mig igenom och i någon mån recensera alla romcocktails i den klassiska Bartender's Guide by Trader Vic från 1947. En fantastisk och föredömlig kombination av nytta och nöje. Skål, Oogo wawa, Salud! Okole maluna!

Begravd i Bartenders Guide, Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Ann Sheridan Cocktail

onsdag, mars 30th, 2011

Ann Sheridan var ett riktig bombnedslag på sin tid. Så passande då att hon har en riktig smällkaramell till cocktail uppkallad efter sig.

Betyg: 4

Det här är snubblande nära en Daiquiri och det är ju aldrig fel. Men utan sockerlag så blir det en stöddig Daiquiri och curacaoen ger en extra fruktighet som är mycket pigg och trevlig.

Ann Sheridan Cocktail
½ozOrange Curacao
½ozLimejuice
1ozLjus kubansk rom
Skaka med krossad is och sila upp i ett kylt cocktailglas.
Saxat från Trader Vic's Bartender's Guide

Jag älskar Daiquiris och den här lilla pärlan är enkel, ser fin ut och smakar alldeles utmärkt. Tyvärr hade jag ingen curacao hemma utan tog Clément Creol Orange Shrubb istället och det fungerar alldeles utmärkt. Shrubben är fin och jag tycker absolut att den kan ta plats av Curacao eller Tripple Sec om man så önskar. I Ann Sheridan fungerar det som sagt fint. Rommen får plats och Shrubben ger en fin fruktighet. När jag får hem lite äkta Curacao ska jag pröva den här drinken igen. Det ska bli intressant att jämföra resutlatet.

Den här lilla godbiten skulle kunna bli en standard här hemma när en apéritif skall dukas fram. Vi gillar ju trots allt klassiga, klassiska pin-ups.

Detta är en del av mitt projekt att mixa mig igenom och i någon mån recensera alla romcocktails i den klassiska Bartender's Guide by Trader Vic från 1947. En fantastisk och föredömlig kombination av nytta och nöje. Skål, Oogo wawa, Salud! Okole maluna!

Begravd i Bartenders Guide, Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Adios Amigo Cocktail

onsdag, mars 30th, 2011

Okej, projektet är igång och först ut är Adios Amigo Cocktail. En salig blandning av rom, gin, brandy, vermouth och lime. En riktig kick. Som en blind date i en mörk gränd med en hetsig Luchador.

Betyg: 2

Kan det här vara något amigo? Den ser ganska inbjudande ut. Inget speciellt men trevlig. Men nej, för mig fungerar det inte. Kombinatione av rom och gin är något som jag vurmar lite för men det här? Nej, det här är bara en röra, en eldig röra. Jag har sett att Vic har ändrat receptet i utgåvan som kom 1972 och kanske kan den varianten fungera bättre. Vem vet? Ja, vem vet.. någon? Jag får kanske pröva den varianten någon gång.

En liten not om min betygsättning. Jag ville gradera de cocktails jag prövade för att på något sätt få en (högst subjektiv) siffra på vilka som var bra och dåliga. Dels för att göra det lite roligt för eventuella läsare och dels för att lättare komma ihåg de cocktails som jag upplevde som bra, lite som en topplista. Men också för att sätta lite press på mig själv när jag prövar dem så jag blir tvungen att tänka lite extra.

Adios Amigo Cocktail
½ozBrandy
½ozDry Gin
½ozFrench vermouth
½ozLimejuice
1ozLjus kubansk rom
Skaka med krossad is och sila upp i kylt cocktailglas.
Saxat från Trader Vic's Bartender's Guide

Efter lite tänkande och funderande så kom jag ändå fram till att det absolut viktigaste är smaken på drinkarna. Utseende, ett fräckt namn och en härlig förankring i historien hjälper givetvis till att höja helhetsintrycket men det är ju ändå mest smaken som avgör om det är en cocktail som man vill komma tillbaks till. Och eftersom bedömmningen blir ytterst subjektiv och eftersom min smak antagligen kommer variera och utvecklas under projektets gång så blir någonting som är för detaljerat bara fånigt. Därför blir det bara en siffra, från ett till fem. En etta är vedervärdig och en femma är spektakulär. Med andra ord, alla goda skäl som kan tänkas finnas (smaken inräknad) bakas ihop till en enda siffra och det är det hela. Kort och gott. Enkelt och koncist. Och även om den första cocktailen var långt ifrån en femma så är jag väldigt glad att projektet nu är igång. Mer ska det bli, amigo.

Detta är en del av mitt projekt att mixa mig igenom och i någon mån recensera alla romcocktails i den klassiska Bartender's Guide by Trader Vic från 1947. En fantastisk och föredömlig kombination av nytta och nöje. Skål, Oogo wawa, Salud! Okole maluna!

Begravd i Bartenders Guide, Mixology
Mumifierad med , , , , , ,

Mojito por favor

onsdag, mars 23rd, 2011

Mojiton har blivit en standard bland drinkar. Den rivaliserar kanske inte überklassiker som Martinin, Manhattan eller vår favorit Daiquirin men den har onekligen sin självklara plats bland de etablerade drinkarna. En drink som har Hemingway i sin ringhörna är en drink som direkt har en stjärna i kanten.

Mojitons ursprung är dolt i historiens dunkel. Med största sannolikhet har mynta och blandats med sprit, lime och socker både länge och väl. Att den kommer från Kuba verkar vara det enda som är riktigt säkert.

Jag har hört att Mojito är en sådan drink som bartenders inte tycker om. Den tar tid att göra, kräver lite extra hänsyn till ingredienserna (mynta håller sig inte så länge) och när någon beställer den, gärna då sent och när baren är knökfull, så vill plötsligt alla andra också ha en Mojito. Lyckan är gjord!

Mojito
1msk Socker
2ozLjus kubansk rom
4stLimeklyftor
10stMyntablad
Muddla limeklyftorna med sockret till sockret löst sig. Lägg i mynta och muddla försiktigt. Fyll på med is och rom och skaka eller rör om försiktigt. Toppa med lite sodavatten och garnera med fina limekvistar och sugrör.

Men det finns ju såklart en anledning till att alla andra också vill ha en Mojito. Den är ju fantastiskt frisk och läskande. När den inte är för söt och när myntan är fin så finns det nog ingen drink som bär fram smaken av mynta så tydligt och lätt.

Mojiton är en perfekt drink att bjuda vänner och bekanta på. Speciellt varma sommardagar är den otroligt läskande och alltid uppskattad. Snåla inte på myntan nästa gång du får besök utan bjud på en crisp, fräsch Mojito. Viva!

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Don’s hemligeter

onsdag, mars 16th, 2011

Don the Beachcomber var en lurig kille. Han ligger bakom en mängd odödliga drinkar som är alldeles, alldeles fantastiska. Allt från Zombies till varanter på Daiquiris till exotiska puncher mixade han till.

Framgången för Don måste varit smått fantastisk. Han skapade en hel mainstreamkultur och gav världen helt nya vanor och ändrade på hur man tar en drink, hur man njuter av en cocktail. Och all denna framgång byggde på hemligheter, små fina hemligheter som är alldeles ljuvliga.

(Läs mer...)

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , ,

En söt liten djävul

torsdag, mars 10th, 2011

Ofta när jag vill pröva en ny drink så går jag mer på namnet än på vad som faktiskt är i den. Jag bläddrar genom rom-avdelningen i någon drinkbok och när ett roligt namn dyker upp så är valet gjort. Nästan i alla fall.

Precis så var det i alla fall med Little Devil Cocktail. Rom och ett skräckinjagande namn och jag är fast.

Kombinationen av rom och gin är något jag tycker är spännande. Jag läste en gång att gin och rom har samma ”samkprofil” men det vet jag inte riktigt om jag håller med om. Jag tycker dock att de kompletterar varandra på ett intressant sätt och det den söta, fylliga rommen kan sakna i kick och kryddighet tar ginen med sig till kalaset. Jag har använt rom-gin-tricket många gånger och det brukat alltid bli bra. Därför hade jag ganska höga förväntningar på Little Devil Cocktail.

Little Devil Cocktail (Modifierad)
½ozCitronjuice
¾ozCointreau
1ozLjus kubansk rom
1ozDry Gin
Skaka allt med is och sila upp i ett cocktailglas.

Tyvärr blev mina förhoppningar snabbt grusade. Den här var inte så trevlig. Den var inte djävulskt god utan snarare okej, om man gillar citron.

Jag gillar sura drinkar men just smaken av citron kan skära igenom det mesta och här tog den över för mycket. Det enda verkligt söta i den här cocktailen är Cointreaun så jag ökade på den från ½ del till ¾ del och vipps så blev drinken betydligt mer behaglig och till och med riktigt god. Små djävlar gör sig tydligen bäst när de är söta.

 

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , ,

Alla älskar Nui Nui

torsdag, mars 3rd, 2011

Många av de riktigt klassika tikidrinkarna kräver ovanliga och obskyra ingredienser tillsammans med en tålmodig och omsorgsfull blandning. Rom och juicer av högsta kvalitet lyfter dessa gamla pärlor till höjder som inte mycket har kunnat duplicera.

Don the Beachcombers Nui Nui från 1937 är en sådan drink som kräver precision och ett äventyrligt skafferi.

Gamle Don viste att hans drinkar var hårdvaluta och införde sina egna hemliga mixer som bara han kände till. Det sägs till och med att vissa flaskor inte hade orginaletiketterna kvar utan bara var numrerade. En sån hemlig ingrediens ingår i Nui Nui. Don's Spice #2 är inget du hittar på varken Systembolagets hyllor eller på din lokala matvarubutik.

Det går faktiskt att köpa Don's Spice #2 nu för tiden men du kan även göra en själv. Lika delar piementolikör och vaniljsirap ger en fin Don's Spice #2.

Det intressanta med Nui Nui och med många av de gamla mästerverken är balansen i dem. Att mixtra ens lite grand med mängderna eller tro att man kan blanda en med ögonmått förstör balansen på en gång. Det ljuvliga är just balansen mellan smakerna, alla är tydliga och samspelar men ingen tar över. Smakerna av vanilj möter kryddpeppar och kanel. Rommen lurar i bakgrunden och citrusen ger en fräsh kick. Detta är en fantastisk balansakt som är typisk för Don the Beachcombers drinkar.

Nui Nui
¼ozKanelsirap
¼ozDon's Spices #2
½ozApelsinjuice
½ozLimejuice
1stänk Angostura bitter
2ozGyllene Virgin Island rom
Kör allt i en mixer max fem sekunder tillsammans med 2 dl krossad is. Häll upp i ett högt glas och drapera apelsinskalet. Fyll på med mer krossad is om det behövs och servera med sugrör.
Saxat från Don the Beachcomber

Att blanda en Nui Nui är komplext redan innan du tagit fram glasen och det kräver mycket omtanke när du gjort det. Balansen kommer inte av en slump. Men trots detta, eller kanske tack vare den möda du måste lägga ner på din Nui Nui så det är utan tvekan värt besväret. Många håller Nui Nuin högt och jag förstår dem; en välgjord Nui Nui är väldigt lätt att tycka om och det är absolut inget komplicerat med det.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Vaniljsirap

fredag, februari 18th, 2011

Vanilj tycker väll nästan alla om vare sig det är i glasstruten eller i såsen till äppelpajen. Eller varför inte lite vanilj i din cocktail?

Det är verkligen skillnad på vanilj och vanilj. Vaniljsocker och vaniljessens kan i bästa fall förmedla en smak av vanilj kanske till och med en god smak av vanilj men äkta vanilj är något alldeles extra.

Det finns många arter av vanilj men det är bara tre varianter som används som krydda. Den tahitiska vaniljen anses vara den finaste och godaste. Smaken på äkta tahitivanilj är fyllig och komplex och doften från en enda vaniljstång kan fylla ett helt rum med en fantastisk arom. Den något mildare Bourboun- eller madagaskarvanilj är  är även den mycket fin. Den tredje varianten är mexikansk vanilj som även den är fin i smaken men inte riktigt når samma höjd som de andra två.

Vaniljsirap


Att göra vaniljsirap är inte svårt. Vailjstänger brukar finnas i bakavdelningen på välsorterade matvaruaffärer eller hos krydd- och delikatesshandlare. Välj bästa sortens kvalitet om du kan. Vanilj är inte billigt (det är den näst dyraste kryddan efter saffran) men det är helt klart värt priset.

Koka nu upp en fin sirap på 3 dl socker av bästa kvalitet och 3 dl vatten. När sockret är helt upplöst delar du vaniljstången och skrapar försiktigt ut de fina små fröerna. Lägg ner stängerna och fröerna i sockerlaget och låt det hela koka upp snabbt. Sänk sen värmen och låt sirapen skjuda i 10 minuter.

Ta sirapen av värmen och låt den svalna under lock. Låt den sen stå kvar i kastrullen med locket på och dra i minst en timme innan du använder den. Ju längre sirapen får dra ju fylligare och finare smak får den.

Sila upp sirapen i rena flaskor och se till att du får med så mycket som möjligt av de svarta små fröna. Om du vill kan du även peta ner "skalet" från stängerna i flaskan.

Nu är det bara att njuta av din vaniljsirap. Varför inte prova en Vanilla Daiquiri till exempel?

Begravd i Mixology
Mumifierad med ,

Vanilla Daiquiri

torsdag, februari 17th, 2011

En daiquiri är inte långt ifrån grunden, eller i alla fall grundidén, till hur en bra drink byggs upp.

Formulan en sur, två söta, tre starka och fyra svaga garanterar att du nästan alltid får till en bra drink. Har du dessa relationer i bakhuvudet när du klär på dig mixologhatten kommer du kunna bygga fina, balanserade drinkar att bjuda vänner och bekanta på.

Vanilla Daiquiri
½ozVaniljsirap
1ozLimejuice
2ozLjus kubansk rom
Skaka alla ingredienser med is. Sila upp i ett kylt cocktailglas.

I en daiquiri, som är en sour, byter du på relationen mellan sött och surt (ungefär) och får då en drink som är lite stöddigare i smaken.

Eftersom en daiquri är så simpel i sin formulering är det lätt att ändra och leka med den. Ett enkelt sätt att ta din vanliga daqiuri och göra något nytt av den är att byta ut den enkla sirapen mot något annat, till exempel vaniljsirap. Med den enkla modifikationen får du en syndigt god cocktail som raskt för dig bort till varmare breddgrader.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , ,

El Presidente Cocktail

söndag, februari 13th, 2011

Det händer grejer i världen. Jag rör ihop en El Presidente Cocktail och funderar på hur min hemgjorde grenadine ska fungera tillsammans med vermouthen. Men, det händer grejer i världen. Därför kan en cocktail uppkallad efter en president vara på sin plats. Kanske vore en Suffering Bastard ännu bättre?

El Presidente Cocktail
¼ozGrenadine
½ozFrench vermouth
1ozLjus kubansk rom
1stänk Curacao
Rör med is och sila upp i ett välkylt cocktailglas.
Saxat från Bartender's Guide by Trader Vic

El Presidente kommer från Kuba som så många andra fina drinkar baserade på rom. Kombinationen av ljus rom, vermouth, apelsinsmak och grenadine fungerar verkligen fint och man förstår snabbt varför den här drinken var poppis både bland glassiga kubaner och i det hippa Greenwich Village på 20-talet.

Det här är nog den första drink där jag verkligen känt att vermouthen har en självklar plats som gör att jag vill ha mer. Trevligt att få den upplevelsen. Jag vill ha mer El Presidente, andra vill ha mycket mindre av presidenten.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , ,

Papa Doble

onsdag, februari 2nd, 2011

Enkelt är ofta bättre har man ju hört men ibland kanske lite mer avancerat kan vara bättre ändå.

Daiquirin är en en verkligt klassisk drink som kommer från soliga Kuba. Som alla gamla goda ting har den en historia och en hel del kända förespråkare. Ernest Hemingway till exempel gillade sin Daiquiri. Han formligen öste i sig dem på baren La Floridita i Havanna. Hans rekord var sexton stycken i en sittning. Inte illa, eller kanske... mycket illa. Hemmingway gillade tydligen enkla saker för han ville ha sin Daiquiri utan socker och med dubbelt så mycket rom. Hemmingway och hans variant av Daiquirin fick namnet Papa Doble.

Troligen har lite socker och lime ackompanjerat rom sen strax efter den första rommen destillerades där någonstans i Karibien. Isen kom senare och Daiquirin blev en Daiquiri på någon av de där bjudningarna som Jennings Cox höll. Vem som var där, när det var och hur det gick till är förvisso intressant men egentligen ganska oviktigt. Daiquirin är och förblir i all sin enkelhet en tidlös drink.

Daiquiri
½ozEnkel sirap
1ozLimejuice
2ozLjus kubansk rom
Skaka alla ingredienser med krossad is och sila upp i ett kylt cocktailglas.

Som cocktail är Daiquirin en verklig klassiker och en fantastisk drink att lära sig mixa, utveckla och älska. Den passar lika bra en skållhet sommardag som en kylig vinterkväll. Den värmer och svalkar på samma gång. Balansen är vad som gör Daiquirin till den fullträff den är. Det ska inte vara för mycket av någon ingrediens eller för lite av någon annan. Det svåra är det enkla. Hur enkelt som helst.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Long Pig Punch

tisdag, februari 9th, 2010

Kannibaler, och då menar jag inte moderna efterapningar, utan de verkliga människoätarna från söderhavet som åt sina fiender för att ta deras mana och förnedra dem tycker väll alla är både skrämmande och fascinerande. Det är något overkligt över dessa krigare som levde för länge sedan. Det känns inte riktigt sant att stridslystna kannibaler faktiskt har funnits, krigat och dinerat i samma värld som vi lever i.

I boken Fatuhiva - Tillbaka till naturen av Thor Heyerdahl berättar han om hur de bor med en kannibal. Förvisso en pensionerad kannibal men ändå en person som när han var ung åt människokött. Det är spännande att läsa om rädslan de känner de första nätterna hos kannibalen. Beskrivningarna av hur kannibalens far åt människokött är makabra och skrämmande.

Long pig är en benämning på människor som användes i Polynesien och antyder att de, människorna alltså, går utmärkt att äta. Jag har alltid tyckt att det är ett lustigt begrepp. Ett roligt ord med mycket makabert och osmakligt som ligger bakom. En oskyldig och matig term som gömmer mörka, mordiska hemligheter.

Ibland får man ett infall - man kanske är sugen på något, tänker på ett kul ord eller är nyfiken på en smakkombination. Ibland orkar man ta den tanken och göra något verkligt av det. En tanke blir till en handling och ibland blir det något bra när man är klar.

En Long Pig Punch låter i mina öron väldigt roligt. Det är en ordlek som rullar fint på tungan. Just den tanken slog mig en dag på väg hem från jobbet. I kväll ska det bli en rosa Long Pig Punch. Vad skulle den innehålla, hur skulle den smaka?

Long Pig Punch
1ozAnanasjuice
1ozLimejuice
½ozGrapefruit juice
¼ozFalernum
½ozEnkel sirap
1ozLjus kubansk rom
¼ozLjus martinique rom
¼ozDry Gin
4stänk Grenadine
4stänk Kokosgrädde
Skaka alla ingredienser och häll upp i ett högt glas. Fyll på med mer is om det behövs. Garnera med några cocktailbär, sugrör och en drinkpinne.
Flamingo Fred Original

Att den skulle vara rosa, eller skär, var jag säker på. Grisrosa liksom. Att den skulle innehålla rom likaså. Ljus sprit skulle det vara för att en inte ska bli för mörk. Havana Club kombinerat med gin ger ett bra djup. Gin är ju dessutom brittiskt och de kan ju vara ganska sviniga ibland så det passade. Fläsk med glaserad ananas var en av Trader Vic's favoriträtter så ananas fick vara med. Lite falernum som ju har en hel det smaker som för tankarna till julen och dess smaker. Några droppar krämig kokosgrädde och grenadine för textur och färg. Det blev en skön samling exotiska ingredienser som mer eller mindre långsökt förde tankarna till grisar och fläsk.

Och där var den, grisrosa och välsmakande. En läckerhet som gör gott för själen och som du vill njuta av om och om igen. Precis som en riktig long pig ska vara.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , ,

Pimento Liqueur

måndag, januari 18th, 2010

Inte nog med att det är nästan omöjligt att stava till liqueur att förstår sig på vad Pimento Liquer och hur man får tag på det är inte något man gör i handvändning.

Pimento är i det här fallet inte en smaskig, röd paprika sort utan en benämning på allspice, Jamaikansk peppar, kurundu, myrtle pepper, newspice eller som vi kallar den i sverige: kryddpeppar. Att det kallas pimento är för att det finns en art av kryddpeppar som heter pimenta. Men vi kommer kalla det allspice och Pimento Liqueur heter också ofta Allspice Dram. Förvirrande? Mycket. Allt som har ”dram” som ändelse är ofta ganska luddigt, och det är så det ska vara. Punkt.

Det går faktiskt att köpa Pimento Liqueur. Wray and Nephew gör en Pimento Liqueur men du lär inte springa på den på Systembolaget och den är inte lätt att hitta på internet. Men vi vill ju ha Allspice Dram, Pimento Liqueur. Vi vill dricka de där goda drinkarna som använder sig av denna ingrediens. Vad göra? Det enklaste är helt enkelt att göra din egen.

Allspice eller kryddpeppar är en krydda som du säkert träffat på tidigare. Inlagd sill och mormors grytor kryddas ofta med lite kryddpeppar. Det är en klassisk krydda och den finns i alla kryddhyllor. Den en gång så luxuösa och monstruöst dyra allkryddan kan du alltså plocka upp i stort sett vart som helst nu för tiden. Och det är bra för kryddpeppar, socker och lite sprit är det enda vi behöver för att skapa en välsmakande, vacker Pimento Liqueur.

Pimento Liqueur


Krossa 1 dl kryddpepparkorn i en mortel tills de är finmalda. Använd så färsk kryddpeppar som möjligt då de innehåller mer av de goda oljorna som håller smakämnena vi är ute efter. Värm krosset med 3 dl ljus rom (eller vodka) precis tills det kokar upp. Ta bort från värmen och rör om så du får en kraftigt röd-brunt soppa.

Häll över soppan i en tom, ren flaska. Se till att få med alla små smulor och korn av kryddpepparn. En tratt och en tesked kan vara till god hjälp. Fyll på flaskan med mer rom (eller vodka) tills den är 3/4 full. Sätt igen flaskan, skaka kraftigt och låt den stå i minst två veckor. Gärna längre. Skaka om den lite då och då.

När soppan stått i minst två veckor filtrerar du bort kryddpepparkrosset. En saftduk, några kaffefilter och liknande behövs i detta skede. Filtrera många gånger och försök få till en klar röd-brun vätska som inte innehåller några fällningar.

Nu tar du och spär kryddpepparvätskan med sockerlag gjort på bästa sortens demerarasocker (råsocker). Du ska ha lika mycket sockerlag som kryddpepparvätska. Låt detta stå och mogna i en sluten flaska minst en månad innan du använder det. Piementolikören kommer bli bättre och bättre ju längre den står.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , ,

Dr Funk

torsdag, december 3rd, 2009

Dr FunkLess is more brukar man säga när man vill lyfta fram det goda med enkelhet och renhet. Det är ett uttryck som vi tikientuseaster inte vanligen brukar svänga oss med men när det gäller drinkar så måste även de mest inbitna tikifilerna erkänna att några av de bästa drinkarna är enkla och effektiva. Få kvalitativa ingredienser ger balans och perfektion.

En av mina favoriter bland tikidrinkarna är den klassiska Dr Funk. Den förenar rom, lime, grenadine och en skvätt anisett till en oväntat fräsh och uppfriskande drink. Att den är uppfriskande är i och för sig kanske inte så konstigt då drinken sägs ha börjat sitt liv som en hälsodrink. En viss doktor Funk som var verksam på Samoa i början av 1900-talet ska ha serverat sin drink som då innehöll absinth som en kur för all sköns åkommor. Där av namnet; Dr Funk. Han var tysk.

Dr Funk
¾ozLimejuice
½ozGrenadine
ozLjus kubansk rom
1tsp Pernod
1ozClub soda
Skaka alla ingredienser utom sodavattnet med is. Häll upp i ett pilsnerglas eller en Fu Manchu-mugg. tillsätt eventuellt mer is och toppa med sodavattnet. Garnera med en myntakvist.

Idag serveras Dr Funk på alla etablisemang som vill ha någon slags tropisk anknytning. Ofta i en så kallat Fu Manchu-kopp. Den är fortfarande en kick för hälsan.

Den är också en drink som nyttjar ett fåtal enkla ingredienser och skapar något stort. Helheten blir större än delarna. Kanske kan vi tacka den tyska effektiviteten för detta, kanske kan vi bara höja våra glas och skåla för god hälsa och god rom. Less is more.

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , , , ,

Jungle Bird

onsdag, november 4th, 2009

En superb Jungle BirdJag hamnade på Tiki Room med några goda vänner för att skölja ner middagen men en läcker drink. Glada i hågen beställde vi det vi önskade och jag, inspirerad av middagens Campari-samtal, tog en Jungle Bird. En spännande kombination av rom, lime, ananas och Campari.

Campari är en klassisk italiensk bitter med djup röd färg och en fyllig smak av blodappelsin och örter. Här i Sverige är antagligen en enkla Capari och juice mest känd men Campari, som har funnits sen 1860-talet, trivs bra i riktigt klassiska coctails som Negroni och Americano.

Min Jungle Bird som jag fick på Tiki Room var bra och fick mig att vilja göra en själv.

Dr Funk
¾ozLimejuice
½ozGrenadine
ozLjus kubansk rom
1tsp Pernod
1ozClub soda
Skaka alla ingredienser utom sodavattnet med is. Häll upp i ett pilsnerglas eller en Fu Manchu-mugg. tillsätt eventuellt mer is och toppa med sodavattnet. Garnera med en myntakvist.

Nån vecka senare hade jag en flaska Campari hemma i tikibaren och tog mig en Campari och juice med mycket fin is och garnerad med några skivor apelsin. Inte illa, inte illa alls. Hade det varit varmt och stålande sol hade detta kunnat bli en vardagsfavorit. Svalkande, balanserad och med en lång fin eftersmak perfekt för en het sommardag.

Samma känsla gav den Jungle Bird som jag sen gjorde. Jungle Bird härstammar från Kuala Lumpur, närmare bestämt The Aviary Bar i Kuala Lumpur Hilton och såg ljuset i slutet av 70-talet. Mogen lime, söt anansjuice och mörk jamaicansk rom ackompanjerar Camparin till en exotisk och nyanserad upplevelse som gjord för heta dagar vid poolen. Muy, muy bueno!

Begravd i Mixology
Mumifierad med , , ,