Vi här, främst då Flamingon själv, skulle vilja tacka för året som gått och önska ett gott, nytt härligt 2012. Under nästa år ska vi mixa vidare i våra projekt. Både Sailor Vodka Drinkskolan och Bartenders Guide by Trader Vic har satt fart under året och de kommer så klart att fortsätta. Drinkskolan jobbar sig mot sitt klimax under sommaren när Hultsfred Hayride går av stapeln. Trader Vis-projektet rullar på i sin makliga, tillbakalutade takt.

Förutom det ska vi såklart mixa och spana och prata om recept och lite tiki och lite surf och lite sånt som gör livet gott.

Men idag är det nyårsafton och till den serverar vi gärna en klassisk Champagne Cocktail. Champagne (eller annat mousserande vin) hör givetvis till på nyår och en Champagne Cocktail är ett utomordentligt sätt att på ett enkelt sätt skapa en lyxig cocktail. Med socker och lite bitter ger man champagnen lite färg och lite smak och mycket djup. I det vanliga receptet använda ”vanlig” Angostura Bitter men här kan det helt klart vara läge att experimentera. Idag finns mängder med spännande bitters och varför inte pröva med en bitter med körsbärs-, choklad- ellet tiki-smak.

Ett rungande och exotiskt Gott Nytt År önskar vi på Mixology Mayhem!!

Här på Mixology Mayhem har vi länge sålt tikimuggar och vi har några stycken kvar i lagret. Skynda och fynda och skänk lite ”aloha” till någon i jul.

 Flamingo Fred’s Trading Post

En drink med ett så konstigt namn som Monkey Gland kan man ju inte annat än att bli intresserad av. Monkey Gland, vad är en Monkey Gland? En körtel från en apa. Det låter inte riktigt lika trevligt på svenska och när man får reda på vad drinken har fått sitt namn ifrån så blir det inte så värst mycket trevligare.

På 20-talet i fashionabla Paris var det bland societeten och inne att få en bit av en apas testikel inopererad i kroppen för att öka hälsa, ork och drift. Givetvis skulle också den lycklige patienten leva längre med sin nya monkey gland på plats. Körteln, eller delen av den skulle växa ihop med mottagarens kropp och dela med sig av den vigör och styrka som ”givaren” bar på. Som en liten påhängsmotor för halvslaka, äldre millionärer skulle man kunna säga.

Det här är så bisarrt så man knappt tror att det är sant men så var det. Dr Serge Voronoff var kirurgen som gjorde sig en karriär på att uppgradera societeten. Fler än 500 personer tyckte att de behövde ett litet simiansk doping och Dr Voronoff hade sån efterfrågan att han startade en egen apfarm på italienska Rivieran. Skötarna var gamla djurskötare från cirkusar. Man kan ju bara tänka sig vilken härlig industri det måsta varit.

För att uppmärksamma den idag minst sagt tvivelaktiga sedvänjan som Dr Voronoff gjorde så fashionabel skapade bartenderlegenden Harry MacElhone en drink. Han skapade Monkey Gland och den är en fantastisk liten cocktail.

Apelsinjuice kan vara lite svårt att hantera i drinkar och speciellt i enkla cocktails. Men i Harrys Monkey Gland så spelar den söta, svagt bittra apelsinjuicen perfekt med anisetten (i originalet var det absinthe). Det fungerar fantastiskt bra. Bittern och ginen lurar i bakgrunden och bidrar med sin ”botaniska” smak av örter och kryddor. Det blir gott, fruktigt och kryddigt.

Jag hoppas verkligen att det aldrig, aldrig blir populärt med aporgan igen. Aporna behöver dem själv. Jag hoppas däremot att jag kommer få ta del av många Monkey Gland Cocktails i framtiden och att den blir väldigt populär. Det här är nämligen en sensationell cocktail som förtjänars att njutas om och om igen.

Ett stort grattis till Tiare. Vi håller alla tummar vi hittar för dig!

UK Rumfest går av stapeln den 15-16:e oktober i självaste London. Du hittar mer information på deras webbsida.

A Mountain Of Crushed Ice

Rom har en brokig och inte helt politiskt korrekt historia. Systembolaget bjuder på lite av romens omsusande historik i sin tidning Bolaget och för att festa till det lite extra så finns en liten version även på nätet.

Läs om romens ruskiga historia hos Systembolaget.

Kon-Tiki teaser på YouTube

1947 gav sig Thor Heyerdahl och fyra kamrater ut på en flotte för att bevisa en galen teori – att polynesien hade befolkats från den amerikanska kontinenten. Teorin har sedan dess blivit avvisad men ingen ta ifrån Thor och grabbarna bedriften med att långt innan GPS, mobiltelefoner och digitala sjökort segla från Peru till Raroia i Franska Polynesien. I 101 dagar och nästan 700 mil drev de med strömmarna och samsades med hajar, valar, flygfiskar och en papegoja.

Heyerdahls bok om äventyret blev en enorm succé och han fick en Oscar för sin dokumentär om resan. Kanske kan den nya filmen och Kon-Tiki-färden också få det när den kommer 2012. Spänningen är och var olidlig.

Att köpa fina glas att servera sina klassiska cocktails i är en liten lätt och trevlig hobby. Det är betydligt lättare i vårt avlånga land att hitta fina glas än att hitta roliga tikimuggar. På loppisar, second hand- och antikbutiker kan du hitta finfina gamla cocktailglas av olika slag. Likörglas, portvinsglas och mindre vinglas kan också bli excellenta cocktailglas, speciellt för klassiska cocktails som gör sig bra i något mindre format.

Priset på de här små glasen brukar vara mycket överkomligt och variera mellan 5-10 kronor upp till kanske 40-50 kronor för klassiker och fina kristallglas. Champagneflöjtar, cognacskupor, pilsner och high ball-glas brukar det också finnas gott om så det är bara att fynda och vara gå hem glad.

Nästa gång du besöker en loppis eller har vägarna förbi en second hand-butik så titta lite extra på vad de har för glas stående. Kanske gör du ett fynd som kan ackompanjera kvällens aperitif.

För en del är behovet av att mäta ingredienserna i en drink onödigt, amatörmässigt och snudd på kränkande mot professionella bartenders. Free Pouring, som det heter, är något som vissa bartendrar tar på stort allvar och tränar mycket och länge på. Att snabbt och effektivt kunna pricka rätt mått på frihand är yrkesstolthet för vissa. Men är det något för alla? Behövs det verkligen mätas så noga?

Är du en mästare på Free Pouring och kan pricka exakt 1¼ oz varje gång du blandar så har du inga problem och mätglaset kan stå och samla damm. Blandar du vodka-russian till skräniga diskodansare så har du inte heller några problem. Använder du dig av de billigaste ingredienserna du köpte på taxfreen förrförra året när du mixar så har du inga problem. Men blandar du med kvalitetssprit, mixar klassiska välbalanserade drinkar och inte är tränad av NASA i att exakt hälla upp mycket små mängder vätska på löpande band så ska du alltid mäta. Slutresutlatet kommer bli så mycket bättre och vissa drinkar tappar helt sin karaktär om du missar med ens en mililiter på någon av ingredienserna. Dessutom, om du mäter så kommer du ha betydligt större chans att blanda samma drink med samma smak en gång till.

Det finns en uppsjö mätglas och jiggers på marknaden. Allt från enkla varianter med enkla mått till snofsiga japanska varianter till vetenskapliga mätglas och noggrant utformade specialglas. Dessutom finns korkar, bakmått och snapsglas som egentligen fungerar lika bra. Men för den intresserade är mätglaset ett av de instrument som är nödvändigt för att göra konsistenta drinkar och därför kan det vara kul att lägga lite tid och pengar på att välja ett eller flera som du trivs med.

Vilket mätglas du än använder så kan det vara bra att ha lite grundläggande relationslära i huvudet. Det blir vanligare och vanligare att drinkrecept (och andra recept) ges i delar. Antingen delar av helheten eller i delar där en del är ett standardmått. Den tidigare varianten är det mest matematiskt korrekta men också något svårare. Men egentligen handlar det bara om att bestämma vad en del i receptet är och sen räkna i huvudet.

En drink som anges som 4 delar Gin, 2 delar Apelsinjuce och 1 del Curacao (en Hawaiian Cocktail för övrigt) kan ju vara lite svår att sätta fingret på. Om en del är en ounce så blir det en stor cocktail och om en del är 1 ml så blir den lite futtig. En klassisk cocktail bör landa på ungefär 2 – 3 oz vilket är ungefär 6 till 8 centiliter. Drinkarna var lite mindre på den gamla goda tiden men å andra sidan – är de små får man ta två. Om du alltså låter en del vara en halv ounce eller 2 cl så kommer du få en lagom stor cocktail. Receptet blir såunda 2oz Gin, 1oz Apelsinjuce och ½oz Curacao. Skulle du vilja göra flera cocktails på en gång kan du ju låta en del vara en ounce eller om du har många vänner på besök kan du ju till och med ta fram decilitermåttet eller ett vanligt glas för att mäta med. Och då har du kommit över till att ange recept i standardmått.

Tänk på att vanliga snapsglas brukar vara 4-6 cl och att korkar på spritflaskor är 2 cl. Med vanlig bakmått eller ett kaffemått så kommer du komma långt. Egentligen behöver du ju ingen flashig jigger när du mixar enligt relationer. Det som finns till hands duger fint. Men det blir givetvis lättare om ditt mått anger mc, cl eller ounce.

Personligen föredrar jag ounce istället för milli- eller centiliter. De flesta amerikanska drinkböcker och siter anger sina recept i ounces och recepten blir på något vis lite enklare och elegantare i ounce. Men smaken är som sagt valfri.

En detalj som det kan vara bra att tänka på när man väljer mätglas är att se till att det inte är för grovt i måttangivelserna. Bra mätglas har till exempel fjärdedels ounces angivna eller tiondels centiliter. Detta underlättar när du ska göra mer avancerade drinkar med komplicerade recept. Som vanligt är Amazon.com och eBay utomordentliga källor för mätglas och andra verktyg. Excellenta Cocktail Kingdom har fina japanska jiggers som ska vara av fantastisk kvalitet.

Här kommer en liten tablell som låter dig översätta vanliga imperialska/amerikanska och metriska mått. En US fluid ounce = 29.5735296 ml men jag tillåter mig att avrunda något.

Vare sig du tycker det är onödigt eller så kommer du (och dina vänner) tacka dig själv om du börjar mäta när du gör drinkar och cocktails. Till en början kommer du få bättre konsistens och kvalitet på dina drinkar och de kommer smaka bättre. I det långa loppet så kommer du lära dig hur klassiska drinkar är uppbyggda och på det sättet lära dig hur du på ett bra sätt skapar egna drinkrecept.

Skynda långsamt och ge dina drinkar och cocktails den omtanke de är värda. Ta dig tiden att mäta noggrant, allt blir bättre på det sättet.

Exelenta Underhill Lounge som drivs av Erik Ellestad har nästan tagit sig igenom hela ”The Savoy Cocktail Book” och det är riktigt imponerande. Det är trevlig läsning och Erik har en känsla för drinkarna och ingredienserna som är imponerande även den.

Andra mixar sig igenom Beachbum Berrys Groglog eller hans Remixed. Vissa gör det snyggt andra bara gör det. Vilken variant man än väljer så gillar jag idén. Jag gillar den mycket. Jag vill också mixa igenom något.

Så vad ska jag välja? Jag gillar ju tikidrikar, jag gillar klassiska cocktail, egentligen gillar jag det mesta men Mixology Mayhem handlar ju ändå främst om tikimixande och tropiska drycker. Beachbum Berrys böcker är suveräna men det är som sagt redan andra som tagit den vägen. Don the beachcomber gav aldrig ut någon bok och även om Hawaii Tropical Rum Drinks & Cuisine by Don the Beachcomber (av Arnold Bitner) är väldigt trevlig så känns den inte rätt.

Som jag tidigare tjatat om är Bartenders Guide by Trader Vic en favorit. Den innehåller över 1500 recept på drinkar och cocktails. Det är väldigt många recept. Men varför inte? Få kan hålla tikifanan högre än Vic och även om guiden inte alls är särskilt ”tiki” så känns den helt rätt. Att den kom ut 1947 (mitt ex är från 1948) gör ju inte saken sämre på något sätt.

Men 1500 recept? Och det börjar med ”After Dinner Drinks” följt av Cobblers, brandy- och gincocktails. Det känns lite tufft. Jag gillar ju rom. Som tur är det här mitt projekt och jag gör som jag vill så jag tänker hoppa direkt till romavdelningen och ta mig an den. Den innehåller ”bara” 226 cocktails så det kan väll anses vara en bra början. Sen får vi se hur det går med resten.

Förhoppningsvis kommer jag lära mig en del om drinkblandning och hitta några härliga cocktails att bjuda vänner och bekanta på. Jag ska dessutom försöka gradera dem på något vis och ge lite bakgrund till dem så det blir intressant för andra än mig själv. Förhoppningsvis kan vi njuta av Trader Vic’s cocktails tillsammans.

Vic var mer än en restaurangentreprenör. Han var en bartender, mediaprofil och författare. Åtta böcker med recept på både mat och drinkar och blandade historier producerade han.

En av dessa Bartender’s Guide by Trader Vic har länge varit min favorit när jag har behövt kolla upp klassiska drinkar eller få uppslag till nya cocktailäventyr. Boken innehåller över 1500 recept och en hel del sköna tipps och tricks för bartenders och bargäster. Den riktar sig till professionella bartenders och hemmamixare. Läsningen är lätt och roande då Vic drar på i sin karaktäristiska salta stil.

En intrasant sak med boken är att den är utgiven 1947, det är strax efter Trader Vic lämnade Victor Bergeron bakom sig och blev just Trader Vic. Det är också före tikistilen så som vi tänker på den idag tog fart. Därför är det inte direkt en drinkbok som har någonting typiskt ”tiki” över sig. Till exempel finns inte någon Mai Tai med bland recepten (fast det kanske i och för sig har med med affärshemligheter att göra). Det är en relativt vanlig drinksamling som lutar något mer mot det tropiska hållet än vad som är vanligt. Men jämför man med Trader Vic’s Book of Food and Drink som kom 1946 så är guiden betydligt mer traditionell och kanske därför också mer användbar.

Hur som helst så är den mycket trevlig läsning och en bra samling av klassiska drink- och cocktailrecept kompletterat med know-how om bartending och spritsorter. Den är väl värd att ha i sitt bibliotek och speciellt den omarbetade versionen som kom ut 1972 är relativt lätt att hitta.