Nu har vi kört den här skolan ett tag. Vi har gått igenom både det ena och det andra och prövat allsköns tekniker och verktyg. Vi har blandat egna sirap och egen snaps som vi sen använt för att göra goda drinkar. Vi har lärt oss en hel del.
Men det är ju inte bara för att lära oss som den här skolan finns till. Målet på slutet av vägen har ju så klart alltid varit att nå fram till Tripple T.
Som Nisse Johansson la fram det:
”Flamingo Fred fick uppdraget att hålla en drinkskola och att under våren ta fram det ultimata vodkareceptet till en Triple H. Detta är ett uppdrag i klass med första månlandningen och jag kommer att följa utvecklingen under våren med ofantlig spänning."
Vi har under skolans gång stadigt närmat oss månen och det är dags att ta ett litet steg för vodkan men ett jättekliv för Hultsfred Hayride.
Så var är en hustler? Vad är en hayride? Och ännu viktigare hur ska de smaka?
| ¼ | oz | Kanelsirap |
| ½ | oz | Mörk rom |
| ½ | oz | Good ol' Sailor Jawa |
| ½ | oz | Passionsfruktssirap |
| ½ | oz | Limejuice |
| 1 | oz | Äppeljuice |
| 1 | oz | Grapefruktsjuice |
| 1½ | oz | Good ol' Sailor Vodka |
| 2 | stänkes Don's Bitter | |
En hustler är för mig lite rå, lite hård, lite stöddigt. En hayride är lite enkel, lite folklig, lite genuin. Ett möte som osar slagsmål om. En uppgörelse bakom ladugården med en rakbladsvass stilett. Och givetvis kryddat med lite exotiska södervahsvibbar eftersom Hultsfred Hayride har tioårsjubileum.
Det betyder lime, äpple, grapefrukt tillsammans med lite kanel, kaffe och kryddor och toppat med en skvätt rom. Allt det här får sig en omgång av krossad is och vodka. Inte illa. En riktig hustler och kanske världens bästa vodkadrink.
En gång i tiden var en cocktail något speciellt, något precist. En Daisy, en Cobbler och en Scaffa var också de speciella drinkar som kunde beställas av den tidens skickliga bartenders. Många av de här gamla drinkarna har idag nästan fallit i glömska. Andra finns kvar som riktiga ever-greens och har blivit synonyma med drinktypen de härstammar ifrån. Idag är också i stort sett alla drinkar en cocktail. Till och med en Singapor Sling och Wiskey Sour är mer cocktails är de är en sling och en sour.
Ingen blir speciellt glad av en drink serverad i ett plast. Det spelar inte så stor roll hur välgjord drinken i fråga är. Samma drink, men i ett fint, riktigt glas kommer alltid känns klassigare, bättre och till och med godare.
Idag ska vi titta på lite verktyg som kan vara bra att ha i sin bar. Vi har redan diskuterat 
Nu har vi skakat och rört och var duktiga och teoretiska på alla möjliga sätt. Juicer och verktyg och det ena och det andra har vi pratat om och prövat på. Det är kanske dax att lägga skolboken (bloggen?) på hyllan en liten stund och pröva själv.
Alla har handgreppet? Lös och ledig i handleden. Fatta, lyft och rör. Förra veckan pratade vi om att röra cocktails. Det eleganta sättet ätt blanda drinkar. Så låt oss nu testa ett par drinkar som är rörda och inte skakade.
Det ”andra” sättet att blanda drinkar och det sätt som anses lite finare och lite proffsigare är röra drinken. Den här metoden lämpar sig bäst för klara drinkar som inte innehåller tyngre ingredienser som mjölk och kokos eller juicer. Tanken är att när du rör din drink så blir den kyld och blandad utan att fyllas av små luftbubblor som ger ett grumligt intryck.
En juice som kräver ett litet extra omnämnande och som egentligen inte är en juice är kokosmjölk. Extremt tropisk i sin smak och lite av en klycha men med en smak som inte går att ersätta.
Under 50- och 60-talet växter tiki, eller Polynesian Pop, från en exotisk barstil till en massiv masskultur i USA. Framför allt på västkusten blev tiki-stilen något av en norm när det gällde underhållning och familjesammankomster. Att ha en luau i sin trädgård var inget konstigt.
Juicer är, tycker jag, en jätteviktig del av drinkblanding och mixologiande. Vi har nämnt 
