Eller har det med underkläder att göra?

Om du gör en sökning på nätet så hittar du inte Trader Vic’s recept. De flesta recept ger dig en kombination av rom, vermouth och gin. Detta blir en slags ”not so Dry Martini” som kanske inte låter sådär jättetilltalande. I och för sig så låter kanske inte vermouth, dubonnet och rom så spännande det heller.

Men det det fungerar, det fungerar verkligen oväntat bra. Den lilla B.V.D. är fint kryddig och har en härligt blommig smak från Vermouthen och Dubonneten. Rommen ger ett litet bett utan att göra drinken till en spritbomb.

Det här är på det hela en trevlig liten cocktail. Blir du erbjuden en B.V.D. så tacka ja, du kommer inte bli besviken. Vare sig du är en vermouthfantast eller inte så är den här enkla blandningen tämligen smakfull.

Det avslappnade, exotiska och ibland vågat sexiga Polynesien inspirerade till att ta av slipsen, släppa ut skjortan och hälla i sig potenta drinkar föll amerikanen i smaken.

En av mina absoluta favoriter bland alla vodka drinkar är Mango Cooler. Den skapades av Thomas Mario som var Food and Drink Editor för Playboy under 60-talet.

Det är en drink som vilat tungt på rena, klara smaker och på fina juicer. Jag tycker den är ett praktexempel på hur fräsh och läskande en drink med mycket och välkomponerade juicer kan bli. Kombinationen av apelsin-, citron- och mangojuice spelar härligt tillsammans.

Mangojuice är en av de där exotiska juicerna som vi sällan ser färsk här i vårt avlånga och ofta väldigt kalla land. För mango får vi oftast förlita oss till paketerade varianter. Som tur är gör sig den superba Mango Coolern alldeles utmärkt med även med dessa halvfabrikat. Det är en värdig representant både för våra juiceexperiment och som en klassisk tikidrink baserad på vodka.

Fruktjuice har två huvudsakliga uppgifter i din drink. Att tillföra syra (eller surhet) och givetvis smak. Citron- och limejuice är de vanligaste syrorna som både tillför en härlig zing, smak till din cocktail och även dämpar av alkoholsmaken. Lime- och citronjuice måste pressas färsk. Inga substitut kommer i närheten av äkta vara. Se med andra ord till att alltid ha några citroner och gott om lime hemma.

Och för att få fram den goda, fina, färsta juicen behöver du givetvis en bra juicepress. Den klassiska sortens juicepressar där du helt enkelt pressar en halv apelsin, citron eller liknande mot en räfflad spets är enkel och oftast väldigt billig. De kan vara lite långsamma och tungjobbade men ger oftast ett bra resultat. En elektrisk press eller centrifug är ett trevligt alternativ om du har några kronor att spendera. Samma sak gäller med mekaniska pressar av pelar- eller mexikansktyp. Dessa finns dyra och billiga. Dyra är jättebra och billiga vill du inte ha.

En variant som jag tycker mycket trevig är “elbow pressen” som ser lite ut som en stor nötknäppare. Den finns lite olika varianter och är ganska vanlig på butiker och närshoppar. En låter dig enkelt och relativt kladdfritt pressa ut juice. Den gör sig vädigt bra för att pressa juice direkt i ett mätglas eller liknande. Elbowpressen är snabb, enkel och prisvärd.

Andra fruktjuicer som ananas, tomat, mango och passionsfrukt tillför mer smak och färg än syra. Har du möjlighet att pressa dessa färska så är det givetvis fantastiskt men här fungerar färdiga produkter bättre som substitut och tyvärr så har vi ju det klimat vi har. Man skulle lite förenklat säga att ju surare juicen är ju viktigare är det att den är alldeles färskpressad.

Det viktiga med fruktjuicer som du köper i förpackning är givetvis att hålla kolla på mängden faktisk fruktjuice. Du vill inte ha sötningsmedel och annat onödigt. Så ren juice som möjligt ska det vara. Håll kolla på om det är “juice” du köper eller om det är “nectar” eller bara någon slags “dryck”. De flasta drinkrecept förutsätter att du använder osötade juice när de anger innehållsmängd. Sötad juice kan alltså förstöra balansen i en drink.

När det gäller fruktjuicer så ska du inte underskatta billigare no-name-märken. Dessa har oväntat nog ofta mindre tillsatser i sin juice. Det samma gäller givetvis också för ekologiska märken som Kung Markatta. Dessa fokuserar på kvalitet och godhjärtade produkter och det är just sånt som ger din drink det där lilla extra.

Att en krog överlever i tio år är kanske inte helt ovanligt. Men att en liten, konstig bar i källaren på en restaurang som bytt ägare några gånger lyckas klamra sig kvar är smått otroligt. Tiki Room har i sin familjegrotta på Birkagatan både överlevt och lyckats hålla stilen och inredningen någorlunda intakt under dessa omskakande tio år.

Drinkmenyn är ungefär den samma, inredningen är ungefär den samma, musiken är ungefär den samma men klientelet och intresset för tiki har utvecklats och vuxit.

För att ära det vid det här laget ganska mogna Tiki Room på dess tionde födelsedag rekomenderar vi att ni går dit i er finaste hawaii-stass och dricker i genom menyn. Hurra för Tiki Room och ett stort grattis!

 Läs mer om Tiki Room här

När man får tyngre och fler ingredienser är skakning ibland nödvändigt.

Många klassiska cocktails har ägg som ingrediens. En gång i tiden var ”flippen” en mäkta populär och den har just ägg som en hörnsten. En riktigt fizz ska också ha ägg som ingrediens för att få ett fint skum.

Just skum är en effekt som du kan få fram när du skakar. Äggvita och ananasjuice ger ett fint skum när de blir ordentligt skakade. Äggvitan ger också en len textur på drinken som är mycket trevlig. Grädde kan också ge en fin och fluffig textur till din drink.

Ett knep som används när man ska skaka en drink med tyngre ingredienser som ägg, tjock kokosmjölk eller grädde är den så kallade torrskakningen. Tanken är att de tyngre, tjockare ingredienserna har det svårt att bli ordentligt blandad och därför behöver lite extra skjuts på vägen. Där av torrskakningen.

För att torrskaka, som inte alls är torrt, häller du dina ingredienser i shakern men tillsätter ingen is. Du stänger shakern och skakar som en vilde i 10-15 sekunder för att riktigt blanda ut och emulsifiera drinken. Detta blir lättare när ingredienserna inte är iskalla. När detta är gjort så tillsätter du is och skakar igen i vanlig ordning. Resultatet blir en härlig, iskall och fluffig drink.

Jag trodde att den något förvirrade garneringen skulle ge en liten smak av ananas och kanske skapa någon slags exotisk oväntad kombo som skulle vara fantastisk. Så var dock inte fallet, fast det går ju att göra det lite roligt med ananas som prydnad.

Den här drinken kan jag förstå att den har försvunnit. Jag kan inte föreställa mig vem som skulle beställa en Buster Cocktail. En ren pastis över is och kanske med lite vatten är betydligt trevligare.  Eller bara en bit ananas är också trevligare. Frukt är ju godis.

Så, nä, Buster Cocktail tar vi och lägger till handlingarna. Inte så kul. Inte så viktig. Inte så god. Inte någonting egentligen.

Bushrangers härjade i den australienska vildmarken under 1800-talet. De var förrymda fångar och annat löst folk som gömde sig och överlevde i ”bushen” och som valde att ta brottets bana som karriär. De är lite av Australiens svar på amerikanska outlaws och de är precis som dessa vilda cowboys både hyllade och hatade. De är både frihetskämpar och usla kriminella. Den mest kända bushrangern var Ned Kelly som härjade i södra Australien.

Varför just den här drinken har fått epitetet Bushranger Cocktail verkar vara dolt i tidens dimma. Ingen av ingredienserna är speciellt australienska. Kanske är smaken lite vild och farlig?

Guiden säger att det ska vara Caperitif i en Bushranger Cocktail. Caperitif var en bitter som producerades i Sydafrika. Den tillverkas inte längre men den ska ha varit lik Dubonnet Blonde eller Lillet Blanc. På nätet använder många den vanligare röda Dubonnet. Jag föredrar att använda Lillet.

Lillet har en mild smak av apelsin och liten bitterhet. Den är finfin över is och passar utmärkt som en likör. Lillet eller Kina Lillet som det också kallas eftersom det innehåller Kinaträdsbark (Chinchona på engelska) härstammar från Frankrike och är lite av en finsmakar-aperitif. Mest känd är den kanske ändå för att James Bond i den första boken (och filmen av senare datum) beställer en martini med just Kina Lillet som en av ingredienserna (Vesper kallas den drinken som vi kanske kan återkomma till).

Det här är en ganska fin cocktail. Bitter och apelsin går ganska bra ihop och smaken är fin, speciellt i början när den är riktigt kall. Det blir dock ingen fullträff. Varken rommen eller Lillet har en speciellt hög smakprofil och de lyfter inte riktigt varandra. En Lillet med is skulle vara ungefär lika trevlig. Kanske hade Caperitif en aningen sötare och kraftigare smak än Lillet vilket skulle kunna gjort den här drinken lite trevligare. En okej cocktail men den lever kanske mest på namnet och den känsla som det medför.

Vi skakar alltså vår drink för att blanda den, kyla den och spä ut den. Underskatta inte vikten av att spä ut en drink. Skillnaden är slående på en drink som är bara ren sprit och en som har en liten mängd vatten (av smält is) i sig. Samtidigt vill du inte ha för mycket vatten så du behöver utveckla en känsla för hur länge du ska skaka din drink. Detta varierar givetvis beroende på drink. Vissa behöver bara en ytterst liten mängd vatten medans andra behöver mycket vatten för att utveckla sin fulla smakpotential.

Idag prövar vi en Cape Codder, en klassiker som finns i två varianter och som har inspirerat ett antal drinkar. Den är också fader, eller moder, åt den en gång så trendiga Cosmopolitan.

Vi kommer göra den korta, cocktailvarianten av Cape Codder. Den är skakad vilket ju passar med vår förra lektion. Du behöver inte skaka den här drinken särskilt länge, den behöver inte mycket utspädning men ska givetvis vara riktigt, riktigt kall. Skaka alltid minnst 20 sekunder och skaka inspirerat. Inget duttande.

Det här är en härlig liten drink. Lagom syrlig, lagom söt och tämligen stark. En bra drink att skaka fram en varm dag.

Jag märkte att jag missat en drink… en till av de här med apelsinjuice, en till av de här väldigt goda.

Bolo cocktail är en sån där liten godbit som man aldrig hör talas om. En sak slog mig när jag prövade den. Det här är ju, som så ofta, väldigt nära en daiquiri. En daiquiri med lite extra smak av apelsin. Det är också väldigt nära en Derby Daiquiri. Det är lite intressant.

Derby Daiquiri skapades av den mycket berömde Mariano Licudine som var chefsbartender på den ännu mer berömda Mai-Kai i Fort Lauderlade. Och inte nog med det – han vann ett flådigt pris för sin Derby Daiquiri 1959. Bra jobbat Mariano!

Okej, det är ju som så med cocktails att en Derby Daiquiri är en helt annan drink än en Bolo Cocktail för att ingredienserna är lite olika och metoden att göra den är skiljer sig (Derbyn ska köras i en mixer). Men ibland kan man ju undra. Bartenders Guide by Trader Vic kom ut 1947 och den har med Bolo Cocktail. En daiquirivariant med apelsin var alltså känd mer än tio år innan Mariano mixade fram sin vinnardrink. Kan Herr Licudine känt till Bolo Cocktail? Givetvis. Kopiera eller inspireras? Vem vet.

Hur som helst så är både Derby Daiquiri och Bolo Cocktail alldeles utsökta. Apelsinjuice kan vara lite svårt att mixa drinkar med den här gör det med bravur. En Bolo Cocktail är väl värd att pröva. En härlig fruktig cocktail som alla kommer tycka om.

Att skaka cocktail är det vanligaste och det lättaste sättet att blanda en drink. En shaker är ett måste i baren så skaffa en så fort du kan.

Den vanligaste shakern man stöter på är den klassiska Cobbler Shakern. Den är tredelad och kallas också ofta för en tredelad shaker eller Three Piece Shaker. Den här sortens shaker har en inbyggs sil vilket gör den smidig att arbeta med. Om kvaliteten är hög så är det en mycket bra shaker som är kompakt, tålig och enkel att arbeta med för både proffs och amatörer. Tyvärr finns många shakers av den här typen som är dåliga, där delarna inte passa ihop så bra som de borde, och dessa bör verkligen undvikas. Gör du mycket klassiska cocktails är en tredelad shaker att rekommendera.

Den ”andra” sortens shaker är Boston Shakern. Den består av två delar. En av metall och en av glas. På vissa varianter matchar metallkoppen med glas av standardtyp vilken är smidigt i stressiga barer. Då slipper bartendern ett par moment och spar därmed tid. Detta är kanske inte så viktigt för hemmamixaren men kan vara en trevlig bonus.

En Boston Shaker kan vara lite svår att jobba med. Det krävs ett visst handgrepp för att sätta ihop och (framför allt) öppna shakern. Får man in snitsen är det dock en smidigare shaker än Cobbler Shakern även om den ibland kräver separat sil. En stor nackdel med Boston Shakern är dess glasdel. Denna kan gå sönder och det är givetvis ingen rolig historia. Till vissa modeller kan man dock köpa nya glas om olyckan skulle vara framme. Glasdelen kan också användas om du ska göra en rörd cocktail och det är ju praktiskt. Boston Shakers finns i riktigt stora varianter och gör du fruktiga tiki-drinkar så ska du en sån du ska ha.

För att använda Boston Shakern sätter du ihop delarna så att glasdelen står lite snett i metalldelen och ger den en smäll. Med hjälp av trycket och kylan från isen hålls shakern ihop när du skakar. För att få upp shakern ger du metalldelen en distinkt smäll där glasdelen och metalldelen skiljs åt. Detta bryter vakuumet och gör att du enkelt kan öppna shaker.

En tredje variant av shaker är den ovanligare Franska Shakern. Den är som en Boston Shaker med en liten, svängd metallkopp istället för glasdelen (det finns också Boston Shakers med två metalldelar). Dessa är smidiga och tåliga och är ett bra alternativ till en Boston Shaker. Även denna shaker kräver en sil.

Och vad är det då för sil man ska ha? Det finns två varianter, och en bonus. Den ena silen är en Julep Strainer och den andra är Hawthorne Strainern. Julep-varianten används primärt i rörglas och är utformade lite som en gammal hederlig isskopa.

Hawthorne Strainern ser ut lite som något som man kan göra sig rejält illa på. Den har en metallspiral som löper runt kanten och denna gör att den passar tight och fint i nästan vilket glas som helst. Men denna fiffiga sil kan du skaka drinken och sen sila den direkt ur en av boston-shakerns delar. Snabbt, smidigt, enkelt. Och du kommer inte göra dig illa. Med en Boston Shaker kan man också få till en liten springa mellan de två delarna och sila ut innehållet genom denna. Det är bonusen.

Ibland ser man bartenders använda både en sil i shakern och en extra sil som ser ut som en vanlig tesil. Detta kallas för att dubbel sila eller ”double strain” på engelska. Detta gör man för att få en drink utan bitar eller fruktkött.

Det finns många mycket fina gamla shakers som är rena konstverken. Allt från fantasifulla glaskreationer till praktiska funkismätglas till rena skulpturerna i metall. Detta kan vara lika mycket ett tjusigt samlarobjekt som ett verktyg i baren.

Oberoende av vilken shaker du har så är det viktigt att du skakar ordentligt, frenetiskt när du skakar din drink. Ha glasdelen på Boston Shakern uppåt. Du ska jobba när du skakar och du ska inte sluta förrän då håller på att frysa händerna av dig. Givetvis beror hur mycket och länge du ska skaka på vilken drink du gör och hur din is är. Men oftast ska du skaka längre än du tror, och våldsammare. Målet i din skakning ska alltid vara den sägenomspunna Japanese Hard Shake.