En Chinese Cocktail är en fruktig liten kreation måste jag säga. Oväntat fruktig med tanke på hur lite frukt det faktiskt är i den. Ingen juice alls utan bara några stänk av olika likörer. Men de små dropparna lyfter verkligen fram rommens fina smak och de fruktiga toner som finns i den.

Men den är för söt. Den är spritig och fyllig men ändå väldigt söt. Det är något ovanligt men den kombinationen.

Färgen på en Chinese Cocktail är fin. Den har en fin lyster och ett djup. Den har också garnityr i form av en citrontwist och ett körsbär vilket verkligen inte hör till vanligheterna i Bartender’s Guide. Det är lite kul men lyfter inte drinkens smak nämnvärt.

Det blir mest sött och spritigt och jag vet inte riktigt hur eller när en Chinese Cocktail skulle passa. Som en potent efterrättsdrink skulle den kunna fungera om den är gjord på förstklassig rom. Men det finns ändå bättre sätt att avnjuta som än med en Chinese Cocktail.

Ett härligt vertyg använda är den primitivt enkla muddlern. Vi har pratat lite om muddlern när vi pratade om verktyg men muddlern förtjänar lite extra tid i strålkastarljuset.

En muddler ser ut som en liten knölpåk eller basebollträ. De finns i trä och plast och i mängder av olika utföranden.Vilken som är den bästa modellen är helt och hållet en fråga om tycke och smak.

En detalj som är värd att tänka på när man skaffar sig en muddler är att ytan som du muddlar med ska vara relativt slät. Vissa muddlers har en tandad yta och det gör att frukt och kryddor du muddlar blir fullständigt sönderslitna. Det blir bara ett stökigt, kladdigt mos. Med en slät yta pressar du ut juicerna istället för att skapa en hackebiff.

Mosa försiktigt med andra ord. Du vill få fram juicer och oljor. Det är där smaken sitter.

Kryddor som mynta, basilika eller rosmarin kräver speciell omtanke när du muddlar dem. De innehåller ämnen som har en bitter smak, försvarsämnen som har en lite otrevlig smak. Muddlar du försiktigt får du fram de goda oljorna och undviker de hemska (så farligt är det inte) gifterna.

De mest kända muddlade drinkarna är nog Mojiton och Caipirinha. Båda baseras på lime som muddlas tillsammans med socker. Tanken är att få fram de goda juicerna och oljorna ut limen samtidigt som sockret ska lösas upp. Sockret bidrar också med en sandpappereffekt som lockar fram mer av smakerna från limeskalet. Det är två fantastiska drinkar.

Den mesta frukt fungerar att muddla. Lime, apelsin och de andra citrusfrukterna är givna. Bär av olika slag  är utomordentliga att mudla och innhåller mängder av läcker saft. Gurka, ananas, örter av olika slag, päron och melon är också utomordentliga att muddla och kan ge en riktigt fruktig och fräsh grund till en drink.

Muddlern är alltså ett verktyg som trivs med frukter och färska örter. Men den kan mer än så. Att krossa några isbitar gör du lätt direkt i handen med hjälp av ett distinkt slag från din muddler. Men det är givetvis att mosa som är muddlerns huvuduppdrag. Den lockar fram färsk juice och det är alltid en bra grund till en god drink.

En av mina favoriter när det kommer till vodkadrinkar är den nästan ikoniska White Russian. Den är enkel och effektfullt tillbakalutad. Mjölk, vodka och en söt kaffelikör gör livet lite lättare att uthärda.

Likörer är ett färgrant och aningen oregerligt släkte sprit. De smakar hur som helst, har vilka färger som helst och det enda som det måste ha gemensat är att de ska vara söta, mycket söta.

Den enda regel som finns för en likör är nämligen att de ska innehålla minnst 100 gram socker per liter. Resten är upp till tillverkaren och de verkar inte ha brist på fantasi. De verkar inte ha brist på socker heller  för många likörer innehåller långt över de 100 gram socker som krävs.

I stort sett allt ätbart som finns på denna jord har en likör som bär dess smak. Allt från choklad, hjortron, kokos, örter, frukter eller omöjliga och ytterst givetvis hemliga kombinationer av alla dessa används. Mängden smakerna som finns att tillgå är oöverskådligt.

Denna uppsjö av smaker och den mäktiga mängd socker som likörerna innehåller gör dem givetvis till perfekta små efterätter. Det gör dem också högst användbara som drinkingredienser. Med rätt likör behövs bara en bassprit och du har en fin cocktail.

Vill man vara elak skulle man kunna kalla likörer för sirap med sprit. För en del likörer är det precis vad det handlar om. Men det finns en del som har en stolt historia ända från barockens bästa dagar. Det var då exotiska kryddor och socker började flöda på allvar i Europas äventyrliga nationer. Som med så mycket sprit handlade det om vagt medicinska dekokter från början. Örter och frukter skulle bidra med alla tänkbara hälsosamma effekter.

Den största effekten var dock troligen en söt smak i munnen och runda fötter.

Precis som man känner efter ett par avslappnande och kaffedoftande White Russian. Let’s go bowlin!

Jag unnade mig lite extra lyx den här gången och tog den fantastiska Smith & Cross till den här blodiga drinken. Det är en stöddig rom som leveras i ”navy strength”. Det vill säga 57% alkohol. Det vill säga att det river lite. Men Smith & Cross är fantastisk. Den är fyllig, fruktig och full av rund, söt härlighet och en brännande eftersmak. Det var så här som rom smakade på en gamla goda tiden. Det är sån här rom som en riktig sjörövardrink kräver.

Min Captains Blood är verkligen oväntat fruktig och blommig i sin smak. Rommens fina smaker skiner igenom på ett föredömligt sätt. Limen ger lite för mycket surhet kan jag tycka men det kanske beror på min lime. Om den vore aningen mindre sur skulle det här vara ett fantastiskt sätt att avnjuta god rom. Lite som en Daiquiri är ett fantastiskt sätt att avnjuta god rom.

Det här är, med hjälp av den fina rommen, en härlig cocktail. Men det saknas något litet och i slutänden så blir en sån här drink lite frustrerade. Man vill liksom göra mer med den och utveckla den. Pricken över i:et är inte riktigt där.

Men, finns det fin rom, så är Captains Blood en kick och godbit som är väl värd att njuta. Med eller utan kölhalning.

Detta leder oss i äkta P3 anda över till mixers eller som det som oftast kallas groggvirke här i Sverige.

Groggvirke, eller mixers, är ju förstås olika former av läskedryck. I de vanliga varianterna är det mest socker, färgämne och ”naturliga aromer” som rörts ihop för att blidka smaklökarna. De är oftast väldigt, väldigt söta och utan något vidare djup i smaken. Sötman är dock något som kan komma till hands när man ska göra goda drinkar men den behövs oftast balanseras med lite surhet för att bli något lite extra.

Ginger Ale och släktingen Ginger Beer är en form av mogen läsk som blandar sig väldigt, väldigt bra med sprit och citrusfrukter. Det är med andra ord en dryck som är perfekt som just mixer till drinkar av olika slag. Det finns mängder med varianter på drinkar som lutar sig kraftigt på den mustiga smaken i Gener Ale. Moscow Mule är en av de mer klassiska vodkadrinkarna som verkligen sätter ingefäran i första rummet.

Moscow Mule var mäkta populär under 40 och 50-talet i USA. Vodka hade just fått fotfäste på andra sidan atlanten och genom en fiffig marknadsföring och ett parti små kopparmuggar blev den här enkla vodkaskapelsen det man skulle dricka.

Satsa på kvalitet om du vill göra en härlig drink som har en mixer som ingrediens. Nu för tiden finns det gott om kvalitetsläsk som verkligen har äkta smaker och som inte är översöta. Jag har tjatat om Fentimans excellenta produkter förut och de är väl värda att pröva om du inte gjort det. Deras Cola och Ginger Beer är fantastiska både som mixers och som läsk rakt upp och ner.

Att blanda drinkar med bara vodka och en mixer ger ofta ett ganska platt resultat. Om du orkar anstränga dig lite till och kompletterar din drink med lite lime-, grape- eller citronjuice och ett stänk bitter kommer du få en betydligt större och trevligare upplevelse.

Creole Cocktail fångade min uppmärksamhet när jag bläddrade igenom min kära gamla Bartender’s Guide. Ingredienserna i den här lilla bourbon skapelsen klingade nämligen mycket bekant.

Det finns en cocktail som är så populär så att hela staden New Orleans har den som sin signatur cocktail. Den är så känd att den nästan kan jämföra sig med klassiker som Dry Martini och Manhattan.

Drinken heter Sazerac och är en härlig liten skapels baserad på rågwhiskey och med doft av anisette och några generösa stänk Peychaud’s Bitter (ibland även Angostura Bitter).

Det är en äkta cocktail och en som är mäkta populär bland förstå-sig-påare och cocktailnerdar. Kvaliteten på whiskeyn är avgörande för drinken och de övriga ingredienserna hjälper till att lyfta smaken. Har du alltså en bra whiskey så får du en bra Sazerac, har då dålig så får du en dålig Sazerac. En extra dålig Sazerac.

Varför Vic kallar den här drinken för Creole Cocktail är kanske inte så konstigt. Det som är konstigt är att det finns en annan, gammal cocktail som heter Creole Cocktail och som har andra ingredienser.

Trader Vics Creole Cocktail har bourbon istället för rye men i övrigt är den snarlik en Sazerac. Creole är givetvis knutet till Louisiana och New Orleans så namnet på Vics drinkär inte så konstigt. Och precis som med sin föregångare eller kusin så får du en fin cocktail om gör den med en fin bourbon som sprit.

Kniven
Kniven är kanske det viktigaste verktyget du har i din arsenal. Men den bra kniv kan du skära frukt, snida till garneringar, hacka is, röra och skrapa kryddor. Vad som är en bra kniv är givet vis upp till var och en att avgöra. Jag gillar en liten kniv med vasst och lite flexibelt blad. Andra gillar större knivar. Frågan är ibland lite när och hur du ska använda kniven. Är det mörkt, stressigt och blött är en större kniv kanske att föredra. Men i hemmabaren där man oftast skär frukt en åt gången är en liten kniv bra. Det viktigaste är förstås att du gillar din kniv och håller den vass.

Muddlern
Muddlern används så klart mest till att muddla eller mosa frukt och kryddor. Tänk på att en muddler ska ha en slät yta nertill. Du vill mosa frukten och få ur saften ur den inte göra hackebiff av den. Men en stadig muddler kan du även krossa is.

Channel Knife
Men en channel knife eller twistkniv kan du enkelt skapa “twists”. Du kan alltså få fram remsor av fruktskal som används till garnering. Ett alternativ till en channel knife är en klassisk potatisskalare. Vissa sånna här knivar låter dig skrapa fram fina remsor som kan vara kul att jobba med.

Droppkorkar
Droppkorkar behövs egentligen inte i hemmabaren men man känner sig raskt lite proffsigagare när man fäster en droppkork på en flaska. Tanken med droppkorkar är att göra det lättare att hälla ur flaskorna och att flödet ska vara kontrollerat så man kan hälla en precis volym bara genom att räkna. Vi förespråkar alltid att mäta men även när du gör det är en dropkork något som gör livet lättare.

Stänkkorkar
Stänkkorkar är en till sån där grej som inte riktigt behövs men som är kul. Har du dessa små godingar kan du få vilken flaska som helst att bli en stänkflaska. Om du gör egen bitter eller vill ha någon likör i en smidig stänkflaska kan du använda sådana här korkar. Det finns även kompletta stänkflaskor att köpa om du vill göra det lite lättare för dig.

Pipett
Pipetten gör att du verkligen kan kontrollera hur lite an något du har i din drink. Vissa drinkar kräver riktigt finlir på droppnivå och då är en pipett mästerlig.

Rivjärn
Ett litet rivjärn är bra att när du ska riva muskot eller skal från citrusfrukter. Det finns speciella rivjärn som är gjorda för att ha i baren. Vissa av dessa har små fack där du kan lagra till exempel muskotnötter för att alltid ha dem till hands. Ett litet, vanligt rivjärn som finns på vanliga varuhus duger gott och är mycket billigare.

Kapsylöppnare och korkskruv
Såklart behöver du både en kapsylöppnare och en korkskruv. En bra hovmästarnyckel är båda och på samma gång. Som med alla andra verktyg så handlar det mycket om personligt tycke och smak. Satsa på kvalitet så kommer du inte bli besviken.

Pappersparasoll
Don’t leave home without it!

Och för att runda av så tar vi och prövar en kryddig och härlig drink. Smaklig måltid!

Kapten Kidd var inte en kille som man inte skojade med. Och han verkar inte varit en kille som skojade speciellt mycket heller. Men han är en av de mest kända piraterna som finns. Kapten Kidd hade den tuffaste båten på de sju haven och besättning som var handplockad för att jaga pirater (och fransoser förstås) men han valde den andra vägen och blev det han själv skulle jaga.

En Captain Kidd cocktail innehåller rom, whiskey och sherry. En ganska sjöröveriaktig blandning. Det är också en väldigt god blandning.

Det här är en sådan cocktail som man inte riktigt kan ana hur den smakar när man häller ihop ingredienserna. När man läser whiskey och rom så tänker man inte att smaken ska vara så blommig och fruktig som den faktiskt är. Den är stark och stöddig, men också blommig och fruktig som sagt. Sherryn och orange bittern kommer verkligen fram på ett fint sätt.

Captain Kidd slutade sin karriär upphängd i järnbur vid Themsen som varning för andra som funderade på att bli pirat. Om han själv verkligen var pirat är idag ifrågasatt men att han ruttnade bort i sin lilla bur är lika äckligt som det är sant.

Som tur är har den cocktail som är uppkallad efter honom inget som helst med 1600-talets hemskheter att göra utan är en fin och balanserad cocktail. En fin aptitretare med ett bra namn som påminner om salta hav och forsande piratskepp och blodiga uppgörelser.  Den verkar också vara en av Traders Vic’s egna skapelser och det är ju alltid en trevlig bonus.

Bittern är en underbar liten skapelse. Alla känner väll till den karaktäristiska flaskan som innehåller den mörka, kryddiga Angostura Bitter. Den brukar stå och trycka i de mest vardagliga barskåp och det är för tillfället den enda renodlade bitter som går att köpa på Systembolaget.

Angostura Bitter är en av de mest klassiska märkena när det gäller bitter och började, som alla gamla bitters sin karriär som en vag form av medicin. Kombinationen av örter, rötter, bark och kryddor som finns i bitter är tänkt att  hjälpa magen och bota mot alla tänkbara åkommor. Men de har också en smak som är superkoncentrerad och som namnet antyder mycket, mycket bitter. Detta har gjort dem populära i cocktails och drinkar.

Nu för tiden finns det mängder av bitters i alla tänkbara smaker. Kardemumma, körsbär, lagrad i fat eller specialgjorda för drinkar som inte ens har bitter i sina orginalrecept. Fantasin, kan det verka, sätter inga gränser när det gäller smaker på bitters.

Bitter används i cocktails för att ge smak och djup. Ett par droppar av en fin bitter kan helt ändra smakprofilen på en drink och ofta upplever man att hela drinken och dess ingredienser blir lite mer harmonisk av bittern. Den är som en smakfilter, som bruset som gör en LP-skiva så trevlig att lyssna på.

Några bitters som kan vara bra att ha hemma är, förutom Angostura Bitter är en Orange Bitter och Peychaud’s Bitter. Sen är det alltid trevligt med någon mer aromatiskt bitter att variera Angosturan med och några andra fruktbaserade bitters. Det tyska bolaget Bitter Truth gör ett litet ”traveler’s set” som består av fem små flaskor bitter från deras produktlinje. Det är ett prisvärt sätt att utöka bitterbiblioteket. Amazon eller eBay kan vara goda vänner när du söker bitters. Men siter som Cocktail Kingdom och The Whisky Exchange har också mycket bra bitters.

Se till att ha några flaskor bitters hemma i baren. Det ser inte bara proffsigt ut, det är också en nödvändighet för många klassiska och tikidoftande cocktails. Dessutom är de ofta tjusigt formgivna och ger dig direkt respekt bland drinknördar och proffsmixare. Våga vara bitter helt enkelt.

Bitterbonus: några droppar bitter i mineralvattnet eller såsen ge dig oanade kulinariska upplevelser. En kryddig snaps gör du också blixtrande snabbt med lite Good ‘Ol Silor Vodka och ett par stänk bitter. Salud!

Att pröva drinkar från nya och gamla drinkböcker är en föredömlig sysselsättning. Men att låta alla böcker ligga och laborera lite själv är nästan ännu roligare. Speciellt när man får till det och får ihop en välbalanserad och välsmakande drink.

Jag har flera gånger försökt få fram en drink som har en fin smak av körsbär. Många gamla cocktails har körsbärlikör eller brandy som ingrediens och det har gjort mig nyfiken. Maraschino-körsbär från Luxardo är också en sån ingrediens som gör att man vill ha mer, mer, mer. Men gång på gång har jag mixat, blandat och helt klart misslyckats. Jag har prövar olika körsbärslikörer och brandys men inte förrän jag fick händerna på en flaska dansk Cherry Heering kom den rätta smaken av körbär fram.

När man ska free-styla kan några få teorier vara bra att ha i huvudet. Ett sätt att få till det är börja med en drink man tycker om och utveckla den. Ta en Daiquiri till exempel, den är enkel och lånar sig väl till experimentering. Den ligger nära den gamla härliga formulan som också är bra att känna till när man ska mixa och blanda. En sur, två söta, tre starka och fyra svaga var stilen på 1700-talet och det håller än idag. Följer du den formulan eller låter det sura och söta byta plats så kommer du nästan alltid rätt. Använd mycket is. Färsk juice ska det vara och givetvis bra sprit. Har du dessa enkla regler i huvudet så kommer du klara dig fint när det ska laboreras.

Min körbärskreaton blev som sagt helt okej till slut. Apricot Brandy, en annan klassisk ingrediens, gav till sammans med Heeringen en fin fruktig smak. Vaniljsirap och greandine är alltid trevligt och bidrar med smak samtidigt som de ger sötma. Det blev inte illa och med bra smak av körsbär. Ett lyckat experiment helt enkelt. Nu kan jag ta fram böckerna igen.