Tyska Bitter Truth har de senaste åren gjort sig kända som en leverantör av bitters med hög kvalitet och spännande likörer och spriter som flirtar ordentligt med den moderna cocktail renesensen. De har vunnit mängder med priser för sina fantasieggande produkter. Det genomgående temat i deras produkter tycks vara att komplettera de vanliga och enkla ingredienserna med försvunna eller bortglömda godbitar. Givetvis kombinerat med äkta tysk kvalitet.
Bland likörerna hittar vi till exempel Apricot Brandy, Violette Liqueure, Golden Falernum och Piemento Dram. Sloe Gin och Rye Whiskey märks bland Bitter Truths spriter och deras bitter utbud innehåller bland annat Orange Bitters, Jerry Thomas Decanter Bitters, Creole Bitters, Chocolate Bitters och den prisbelönta Celery Bitters.
Många av deras produkter var sådana som för några år sen du var tvungen att verkligen leta med ljus och lykta efter och sen betala både en och två skjortor plus frakt för att få hem. Andra var sådana som man nästan bara kunde tillverka själv genom att krydda och blanda sprit.
Sedan en tid tillbaks för Systembolaget flertalet av Bitter Truths produkter på beställningssortimentet. Det innebär alltså att de en gång så exotiska och svårfångade ingredienserna Falernum och Piemento Dram går att fiska upp på vilket Systembolag som helst i vårat avlånga land. Det är en sanning som inte är det minsta bitter utan är väldigt, väldigt sockersöt.
Nu har vi kört den här skolan ett tag. Vi har gått igenom både det ena och det andra och prövat allsköns tekniker och verktyg. Vi har blandat egna sirap och egen snaps som vi sen använt för att göra goda drinkar. Vi har lärt oss en hel del.
När man förbereder sig för att mixa fram en drink med det färgglada namnet Captains Blood så blir man ju ganska förväntansfull och man får en sån där lite spännande känsla i kroppen. Kanske beror det på att jag just hade tittat på Pirates of the Caribbean och ser svärd, blod och mäktiga galeaser framför mig. Det är bra förutsättningar för en drink med andra ord.
Jag prövade en liten skapelse från min favorit Trader Vic's Bartenders Guide som inte innehöll rom. Man vill ju inte bli enformig...
Det här Trader Vic projektet gör att jag lär mig en hel del lite udda historia. Jag har till exempel lärt mig vad en Bushranger är, eller var.
Det är nyårsafton och solen skiner. Det var länge sen en vinterdag hade sån vårkänsla som vår nyårsafton har i år.
Den här drinken kommer från den excelenta boken 
Varför den här drinken har fått namnet Broolynite vet jag inte och jag har inte hittat något av värde att läsa om den heller. Det står mest den smakar bra. Det vet jag också. Jag vet också att en Brooklynite är en innevånare från Brooklyn.
Tankar går ju lätt till Blue Man Group när man läser Blue Boy Cocktail. Tack och lov fanns inte de blå gubbarna på 40-talet så vi kan vara tämligen säkra på att det inte är de förvuxna smurferna den här drinken försöker hylla.
Något man snabbt lär sig är att ett stänk eller några få droppar för mycket av en kraftig bitter kan förstöra en läcker cocktail. Bittern som kan vara alldeles nödvändig i vissa drinkar är alltid något man måste hantera med stor försiktighet.
Spaniens stolthet möter det finaste från caribien och eftersmaken är bitter. Ungefär som när Columbus (okej han var från Genoa men ni fattar grejen) och grabbarna landsteg i amerikat 1492.
Don the Beachcomber var en lurig kille. Han ligger bakom en mängd odödliga drinkar som är alldeles, alldeles fantastiska. Allt från Zombies till varanter på Daiquiris till exotiska puncher mixade han till.
