En Bumper Cocktail på väg. Stark, klar och helt klart en trafikfara. Giftigt stark med sin rom och gin combo.
Annars är det väll inget extraordinärt med den här drinken förutom den lilla detaljen att den har en "garnish". Det är väldigt dåligt med garnering till drinkarna i Trader Vic's guide. Idag är det nästan standard med en mer eller mindre avancerad garnering som ett specialinlagt bär eller en brinnande, spritindränkt godbit men Vic verkar tycka att sådant är för fegisar. Men här, i Bumper Cocktail, så får vi i alla fall en redig citrontwist.
För att göra en stor fin citrontwist så skär du en tunn skiva av skalet på en fin citron med din barkniv. Om du får med för mycket av det vita kan du liksom filéa bort det som om det vore en bit fisk. Det vita på citrusfrukter är bittert medan skalet innehåller fina oljor som ger härlig smak därför vill du undvika så mycket som möjligt av det vita. Det finns speciella järn (ungefär som potatisskalare) för att göra twistar men med lite övning så kommer det gå galant med en vass kniv.
När du har din twist ska du vrida den över glaset så oljorna i skalet sprutar ut över drinken och själva glaset. Sedan kan du lätt dra skalet längst kanten på glaset för att olja ner det så extra mycket smak och doft fastnar där. Det gör upplevelsen av drinken starkare och bättre.
| ¼ | oz | Dry Gin |
| 1 | stänk Citronjuice | |
| 1½ | oz | Ljus kubansk rom |
Kanske tillåter Vic en garnish i Bumper Cocktail för att det inte är en drink för fegisar. Det är nästan bara sprit och även när den är väl kyld så är det lite tufft. Det går för sig men så fort den blir lite varm så blir det bara alkohol, alkohol, alkohol. Ska du experimentera med fräsiga citron- och limetwistar så välj en annan cocktail.
Jag måste erkänna att jag drog på Bacardi Silver Cocktail ett tag. Jag, som så många andra, är lite tvehågsen till ägg i mina drinkar. Inte för att jag är rädd för salmonella utan bara för att det känns lite läskigt. Men till slut åkte både romflaskan och äggen fram.
Okej, projektet är igång och först ut är Adios Amigo Cocktail. En salig blandning av rom, gin, brandy, vermouth och lime. En riktig kick. Som en blind date i en mörk gränd med en hetsig Luchador.
Ofta när jag vill pröva en ny drink så går jag mer på namnet än på vad som faktiskt är i den. Jag bläddrar genom rom-avdelningen i någon drinkbok och när ett roligt namn dyker upp så är valet gjort. Nästan i alla fall.
Många klassiska cocktails har klassiga namn som Manhattan, Million Dollar Cocktail eller El Presidente. De känns lyxiga och sofistikerade. Namnen på drinkarna speglar känslan man har när man dricker dem. Klassiskt, klassigt, lyxigt och kanske lite spännande. Därför är det svårt att inte bli lite nyfiken på en drink med den tämligen oglamorösa namnet Suffering Bastard.
