Eller har det med underkläder att göra?

Om du gör en sökning på nätet så hittar du inte Trader Vic’s recept. De flesta recept ger dig en kombination av rom, vermouth och gin. Detta blir en slags ”not so Dry Martini” som kanske inte låter sådär jättetilltalande. I och för sig så låter kanske inte vermouth, dubonnet och rom så spännande det heller.

Men det det fungerar, det fungerar verkligen oväntat bra. Den lilla B.V.D. är fint kryddig och har en härligt blommig smak från Vermouthen och Dubonneten. Rommen ger ett litet bett utan att göra drinken till en spritbomb.

Det här är på det hela en trevlig liten cocktail. Blir du erbjuden en B.V.D. så tacka ja, du kommer inte bli besviken. Vare sig du är en vermouthfantast eller inte så är den här enkla blandningen tämligen smakfull.

Jag trodde att den något förvirrade garneringen skulle ge en liten smak av ananas och kanske skapa någon slags exotisk oväntad kombo som skulle vara fantastisk. Så var dock inte fallet, fast det går ju att göra det lite roligt med ananas som prydnad.

Den här drinken kan jag förstå att den har försvunnit. Jag kan inte föreställa mig vem som skulle beställa en Buster Cocktail. En ren pastis över is och kanske med lite vatten är betydligt trevligare.  Eller bara en bit ananas är också trevligare. Frukt är ju godis.

Så, nä, Buster Cocktail tar vi och lägger till handlingarna. Inte så kul. Inte så viktig. Inte så god. Inte någonting egentligen.

Bushrangers härjade i den australienska vildmarken under 1800-talet. De var förrymda fångar och annat löst folk som gömde sig och överlevde i ”bushen” och som valde att ta brottets bana som karriär. De är lite av Australiens svar på amerikanska outlaws och de är precis som dessa vilda cowboys både hyllade och hatade. De är både frihetskämpar och usla kriminella. Den mest kända bushrangern var Ned Kelly som härjade i södra Australien.

Varför just den här drinken har fått epitetet Bushranger Cocktail verkar vara dolt i tidens dimma. Ingen av ingredienserna är speciellt australienska. Kanske är smaken lite vild och farlig?

Guiden säger att det ska vara Caperitif i en Bushranger Cocktail. Caperitif var en bitter som producerades i Sydafrika. Den tillverkas inte längre men den ska ha varit lik Dubonnet Blonde eller Lillet Blanc. På nätet använder många den vanligare röda Dubonnet. Jag föredrar att använda Lillet.

Lillet har en mild smak av apelsin och liten bitterhet. Den är finfin över is och passar utmärkt som en likör. Lillet eller Kina Lillet som det också kallas eftersom det innehåller Kinaträdsbark (Chinchona på engelska) härstammar från Frankrike och är lite av en finsmakar-aperitif. Mest känd är den kanske ändå för att James Bond i den första boken (och filmen av senare datum) beställer en martini med just Kina Lillet som en av ingredienserna (Vesper kallas den drinken som vi kanske kan återkomma till).

Det här är en ganska fin cocktail. Bitter och apelsin går ganska bra ihop och smaken är fin, speciellt i början när den är riktigt kall. Det blir dock ingen fullträff. Varken rommen eller Lillet har en speciellt hög smakprofil och de lyfter inte riktigt varandra. En Lillet med is skulle vara ungefär lika trevlig. Kanske hade Caperitif en aningen sötare och kraftigare smak än Lillet vilket skulle kunna gjort den här drinken lite trevligare. En okej cocktail men den lever kanske mest på namnet och den känsla som det medför.

Jag märkte att jag missat en drink… en till av de här med apelsinjuice, en till av de här väldigt goda.

Bolo cocktail är en sån där liten godbit som man aldrig hör talas om. En sak slog mig när jag prövade den. Det här är ju, som så ofta, väldigt nära en daiquiri. En daiquiri med lite extra smak av apelsin. Det är också väldigt nära en Derby Daiquiri. Det är lite intressant.

Derby Daiquiri skapades av den mycket berömde Mariano Licudine som var chefsbartender på den ännu mer berömda Mai-Kai i Fort Lauderlade. Och inte nog med det – han vann ett flådigt pris för sin Derby Daiquiri 1959. Bra jobbat Mariano!

Okej, det är ju som så med cocktails att en Derby Daiquiri är en helt annan drink än en Bolo Cocktail för att ingredienserna är lite olika och metoden att göra den är skiljer sig (Derbyn ska köras i en mixer). Men ibland kan man ju undra. Bartenders Guide by Trader Vic kom ut 1947 och den har med Bolo Cocktail. En daiquirivariant med apelsin var alltså känd mer än tio år innan Mariano mixade fram sin vinnardrink. Kan Herr Licudine känt till Bolo Cocktail? Givetvis. Kopiera eller inspireras? Vem vet.

Hur som helst så är både Derby Daiquiri och Bolo Cocktail alldeles utsökta. Apelsinjuice kan vara lite svårt att mixa drinkar med den här gör det med bravur. En Bolo Cocktail är väl värd att pröva. En härlig fruktig cocktail som alla kommer tycka om.

En Bumper Cocktail på väg. Stark, klar och helt klart en trafikfara. Giftigt stark med sin rom och gin combo.

Annars är det väll inget extraordinärt med den här drinken förutom den lilla detaljen att den har en ”garnish”. Det är väldigt dåligt med garnering till drinkarna i Trader Vic’s guide. Idag är det nästan standard med en mer eller mindre avancerad garnering som ett specialinlagt bär eller en brinnande, spritindränkt godbit men Vic verkar tycka att sådant är för fegisar. Men här, i Bumper Cocktail, så får vi i alla fall en redig citrontwist.

För att göra en stor fin citrontwist så skär du en tunn skiva av skalet på en fin citron med din barkniv. Om du får med för mycket av det vita kan du liksom filéa bort det som om det vore en bit fisk. Det vita på citrusfrukter är bittert medan skalet innehåller fina oljor som ger härlig smak därför vill du undvika så mycket som möjligt av det vita. Det finns speciella järn (ungefär som potatisskalare) för att göra twistar men med lite övning så kommer det gå galant med en vass kniv.

När du har din twist ska du vrida den över glaset så oljorna i skalet sprutar ut över drinken och själva glaset. Sedan kan du lätt dra skalet längst kanten på glaset för att olja ner det så extra mycket smak och doft fastnar där. Det gör upplevelsen av drinken starkare och bättre.

Kanske tillåter Vic en garnish i Bumper Cocktail för att det inte är en drink för fegisar. Det är nästan bara sprit och även när den är väl kyld så är det lite tufft. Det går för sig men så fort den blir lite varm så blir det bara alkohol, alkohol, alkohol. Ska du experimentera med fräsiga citron- och limetwistar så välj en annan cocktail.

Det är något enkelt elegant över den här cocktailen. Och kanske är det så som det klassiska Brooklyn var. Med sin mäktiga bro, med sina museer och med en boomande befolkning under slutet av 1800-talet.

Kanske blir en sån här enkel cocktail lite bortglömd i dessa mixologiska tider. Den innehåller inga mystiska hemgjorde ingrediesner och det krävs inga tekniker utvecklade av NASA för att framställa. Den är enkel, alla ingredienser finns överallt och vem som helst kan göra den. Kanske blir den därför lite tråkig och inte så utmanande för (de ofta väldigt duktiga) moderna bartendrarna. Kanske.

Rommen och honungen fungerar verkligen fint tillsammans. Sötman i rommen och sötman i honungen utvecklar en stor, fyllig sötma. Men det blir inte för sött då bittern tar udden av sötman på ett väldigt behagligt sätt. Det är tjusig och väldigt, väldigt bra.

Kanske är den här godbiten nästan bortglömd. Det borde inte vara så för det här är en riktigt fin cocktail. Den är varm, fyllig och härlig. En Brooklynite Cocktail är en stöddig, elegant Daiquiri för en kylig höstdag. Nästa gång du får chansen så beställ en Brooklynite och se vad bartendern går för.

Men vad är då en Blue Boy Cocktail?

The Blue Boy är en mycket känd tavla målad av  Thomas Gainsborough cirka 1770. Den antas föreställa en ung Jonathan Buttall i en tjusig blå dräkt. Troligtvis är det denna Blue Boy som cocktailen är tillägnad. Målningen på den blå pojken hänger i Huntington Library i soliga San Marino. Tack för det, då har vi lärt oss något idag också.

Combinationen av rom, apelsinjuice och vermouth låter ganska trevligt och för lite tankarna åt en Bronx Cocktail. Men bara lite. Jag använde min ljusa, fina Havana Club som bas men kanske skulle jag prövat med en mörk rom. Jag ska villigt erkänna att min Vermouth inte är den bästa i världen och i den här drinken får den väldigt stort spelrum och det blir inte så trevligt. Jag ska också erkänna att jag inte är någon vermouthälskare så sådana här cocktails som har mycket och tydlig smak av vermouth faller min nästan aldrig i smaken.

Så, nej, det här är en som vi glömmer. Synd på en fin cocktail som har en intressant historia i bakgrunden.

Birdie cocktail är nämligen riktigt, riktigt trevlig. Den har en full, utvecklad smak men är ändå lätt och behaglig. Den har en stark, fin fruktig smak utan att bli för saftig eller sliskig. Den balanserar fint mellan sötman och spritiheten. Det här är en riktigt fin cocktail att bjuda på efter middagen.

Som vanligt anger Guiden bara rommen som ”Cuban Rum” och som vanligt tar jag Havan Club 3 Años och det tillsammans med Cointreau och (givetvis) färska juicer fungerar fantastiskt. Jag prövade med mörk rom också bara för att pröva men det var inte alls lika bra. Drinken blir tyngre och de fruktiga smakerna kommer inte fram lika fint. Smaken blir tydligare och betydligt mer tropisk med ljus rom.

Den här känns nästan lite tiki. Lite pre-tiki. Roligt.

Men som sagt, det här verkar vara en cocktail som är på väg att bli bortglömd. Kanske kunde den lanseras som någon slags golfdrink för att få ett uppsving? Kanske är har den för vanliga ingredienser för att vara spännande nog i dagens mixologiska cocktail revival. Kanske har den ett namn som är lite för slätstruket. Något svårare eller farligare kanske skulle putsa upp dess image. Kanske skulle den serveras över is med en fräck garnish. Vem vet?

Hur som helst – en Birdie Cocktail är en riktigt trevlig cocktail som förtjänar lite uppmärksamhet.

Trader Vis Grog är Trader Vics egna tolkning av en grog. Enkel och stark, smakfull och balanserad ska en grog vara och det är precis vad Trader Vic Grog är. Orginalgrogen var betydligt enklare i sin formulering och uppskattas nog mest av saltiga sjömän.  Den här grogvarianten är fruktig och mycket god. Den är faktiskt så god att jag aldrig har fått några klagomål på den, tvärt om, den är alltid uppskattad. Det här är en perfekt drink, en perfekt tiki-drink, att bjuda vänner och bekanta på. Enkel, balanserad och mycket god i smaken. Dina vänner kommer garanterat tycka om den och säkerligen vilja ha både en och två till.

Precis av samma anledning är Trader Vic Grog en bra drink att laborera med för nybörjarmixaren. Den är enkel men har några ingredienser som är lite exotiska. Du får använda både juice, sirap och bitter. Och givetvis så får du använda rom. Med den här grogen som grund kan du pröva gärna romsorter och siraper för att se hur de påverkar smaken på din drink. Kanske kan du hitta en egen grog som är alldeles fantastisk.

Vem du än är och när det än är så är en Trader Vic Grog en saftig fröjd för själen.

Rom har en brokig och inte helt politiskt korrekt historia. Systembolaget bjuder på lite av romens omsusande historik i sin tidning Bolaget och för att festa till det lite extra så finns en liten version även på nätet.

Läs om romens ruskiga historia hos Systembolaget.