Cigalon Cocktail har, tror jag, fått sitt namn från en fransk komedi från 1935. Den handlade om en herre som försöker driva en restaurang men aldrig får till det. Filmen andas av den typiskt lätta franska humorn men den var ingen jätte succé och det är inte riktigt den här drinken heller.
Cigalon är fruktig och smakar mycket vermouth. Körsbär och apelsinbittern ger en fin bakgrund och adderar en komplex, fruktig smak. Jag är ganska säker på att den skulle kunna vara riktigt, riktigt bra med en riktigt, riktigt bra vermout.
| 1 | stänk Maraschino liqueur | |
| 1 | stänk Orange bitter | |
| 1⅓3 | oz | Ljus kubansk rom |
| 1⅓3 | oz | Italian vermouth |
Min vermouth är inte fantastiskt och det gör att drinken blir okej men inte fantastisk. Som efterrättscocktail skulle den kunna vara trevlig. Men den orkar inte riktigt hela vägen fram. Recensioner av filmen Cigalon säger att den börjar bra men slutar svagt. Lite så är det med Cigalon Cocktail också. Den första sippen är trevlig men det är inget man minns speciellt länge. Filmen skulle behöva lite mer djup och kraftigare punch-line och åter igen är det samma med drinken. En skvätt citrus skulle nog ge lite mer djup och punch och det skulle bli en betydligt roligare upplevelse.
Vad som gör den här drinken speciellt kinesisk vet jag inte riktigt. Ingen av ingredienserna sticker ut som speciellt kinesisk eller ens asiatisk (det skulle vara körsbärsbrandyn då kanske). Inte för att det spelar någon egentlig roll men lite historik kan ju ge en drink lite plus i kanten.
När man förbereder sig för att mixa fram en drink med det färgglada namnet Captains Blood så blir man ju ganska förväntansfull och man får en sån där lite spännande känsla i kroppen. Kanske beror det på att jag just hade tittat på Pirates of the Caribbean och ser svärd, blod och mäktiga galeaser framför mig. Det är bra förutsättningar för en drink med andra ord.
Jag prövade en liten skapelse från min favorit Trader Vic's Bartenders Guide som inte innehöll rom. Man vill ju inte bli enformig...
Hela den här veckan firas Trader Vic’s födelsedag på 
Tikidrinkar har som bekant en tendens att var ganska komplicerade och kräva en uppsjö av mystiska siraper och obsyra romsorter. Det kan vara lite skrämmande för nybörjar mixologen och ibland kan det kännas lite ansträngande för den rutinerade groggaren.
Att ta sig en an en bok och läsa den från pärm till pärm är ju inget konstigt. Är boken en klassiker eller väldigt tjock kan det vara lite mer imponerade. Är det en kokbok eller cocktailguide det handlar om kanske man mest blir betraktad som lite knasig eller fanatisk om man läser igenom den men fortfarande är det väll ingen som egentligen blir imponerad. Men om du lagar alla rätter i kokboken eller blandar alla drinkar i cocktailguiden då börjar det bli imponerande. Speciellt om det är över 750 recept du behöver gå igenom.
Om Don the Beachccomber är tikidrinkarnas gudfader så måste Trader Vic vara deras capo bastone. Kanske gjorde Victor Bergeron mer för att sprida den populariserade tikikulturen över USA och världen än vad Don gjorde. Hur det än var med det så finns Trader Vic's restauranger fortfarande kvar (och fler öppnar) än idag medans Don the Beachcombers har försvunnit.
